En sloja har fallit Over min blick, Fordunklat min syn Med dess skira glans Men intet var det mot den visdom jag fick, Till synes frin ingenstans. Ty jag har forlanats en giva av dod, Frin vir skuggrika underjord. Vareviga natt skall min silver kalk Fyllas av manniskoblod Kom syster, kom broder Giv mig ert blod Kom fader, kom moder Giv mig ert blod (Hoc Est Sangre Meum) Min torst ar si diger min blick si rod Omattlig tycks mig min hunger Enkom for mig hors koraler av dod, Di ditt hjarta av salighet sjunger. Ty jag har forlanats en giva av liv Liv som min torst skulle slacka Men di dessa liv forrunnit har Kan intet dem iteruppvacka. Kom syster, kom broder Giv mig ert blod Kom fader, kom moder Giv mig ert blod I evig majestat jag stir Si boj ditt huvud ner Ty jag skall dricka livets vin Till intet liv finns mer.