Osälla körer, omänskliga kall Från bortom realismen Dårskapen väcks till liv Köttet svettas ymnigt Något börjar anta form Något bortom livets lönndom Fasan har ett anlete Det bryter genom verkligheten ♪ Omhuldad av vanvettets maror Dessa djupets skökor ♪ Kroppen förlorar sin sans Uppbjuden till en vanvettig dans Tills sinnet ej längre bär Lemmar förvridna och utröttade Utmattad, bruten och förlorad Lämnas psyket till förfogan Oh! ♪ Leviterar genom hädanfärdens Gruvliga töcken Buren av dem Mot mardrömmars slutdestination Ej omsluten av gravens kylande mörker En reslig portal Tränger genom förgängelsens dimmor