På den yttersta dagen skall vi alla äntra riket Vid himlavalvets gräns En prisma bryter ljuset och färgar skyn blodröd Vi färdas genom tid och rum Vi expanderar genom tankens stilla dröm Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen När vi alla väl dör skall vi möta våran skapare Vid himlavalvets gräns När ljuset bryts i vattnet och färgar bäcken blodröd Vi färdas genom tid och rum Vi expanderar genom tankens stilla dröm Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen Vi färdas Vi expanderar Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen Stjärnorna de dör Stjärnorna faller, himlen störtar Ljuset släcks, himlakroppar dör Mörkret slukar, våra drömmar Och äter upp dess innanmäte Kylan biter, gör det tungt att andas Slutet nära, marken skakar Allting jag äger sugs upp av ett svart hål Och försvinner som ett eko Luften är tung, gör det svårt att andas Stjärnor exploderar, solsystemen dör Dagen dödar nattens drömmar Leder mig till ljuset i mitt sinne Mörkret biter tag i mig Slutet nära, marken skakar Allting jag äger sugs upp av ett svart hål Och försvinner som ett eko