Det var ifjol om vintern, i början utav mars
Som jag skulle åka upp till Arjeplog
Och när jag hade kommit tills, jag minns int' riktigt vart
Då tog soppan slut och bilen bara dog
Och det var kväll, ja nästan natt
Och ni ska veta att
Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
Men värmen, den är prima i en Volvo Amazon
Så därför bar jag bara när jag for
Byxor utav bomull och en skjorta av nylon
Kortkalsonger, en kavaj och mockaskor
Men när sen jag suttit där en stund
Ja, då frös jag som en hund
Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
När jag hade suttit ungefär sådär trekvart
Ja, då börja jag fundera liksom så
Att sitta här och vänta leder inte någon vart
Nej, det är lika bra att börja gå
Och jag pulsa och jag klev
Och det snöa och det drev!
Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
Jag ragla fram på vägen nästan som om jag var full
Och det var nog minst en halvmeter med snö
Jag snavade, jag halkade, jag drattade omkull
Då beslöt jag att ligga kvar och dö
Ja, jag var nästan medvetslös
Åh, herrejävlar vad jag frös!
För jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
♪
Jag hörde som i dvala nånting komma bakifrån
Men jag orka inte ens vända mig om
Det kom närmare och närmare och växte till ett dån
Då förstod jag, det var plogbilen som kom
Åh, jävlar vad jag flög!
I en båge vid och hög
Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
Sen landa jag så småningom långt ute på en myr
Där det var alldeles vitt, såvitt jag såg
Jag frös, jag var trött, jag var mörbultad och yr
Och jag minns nog hur jag tänkte där jag låg
Att det här går aldrig väl
Nej, nu fryser jag ihjäl!
Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer
Men det sägs ju att så länge det finns liv så finns det hopp
Men nu börja livets låga brinna ut
Och jag hade ingen känsel i min bottenfrusna kropp
Och jag tänkte att nu, ah, nu är det slut
Det var på väg till Arjeplog
Som jag frös ihjäl och dog
När sen jag öppna ögonen, då jädrar blev jag paff
För där låg jag i min säng, åh, vilken nåd!
Sen dess har jag vart tacksam emot herrarna på SAF
Som såg till så att jag inte hade råd
Att åka som planerat var
Ja, tänk ändå, sån tur man har!
Och jag såg genom fönstret hur snön, den vräkte ner
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer