Jag träffade Döden på krogen en natt
Tyst som i graven, på bänken han satt
Med blicken i kruset, så bitter och dyster
Jag frågade; "hur är det fatt?
Så odugligt dåligt i sinnet jag mår
Jag tror att ni herrn nog inte förstår
Ty sådan är saken, jag tappat min lie
Som tjänat mig dagar och år
Berätta om lien, herr Döden jag ber
Som vandrande spelman jag nog mycket ser
Beskriv för mig skaftet, beskriv för mig bladet
Så kanske jag kan hjälpa e
Och där satt han, självaste Döden
Han höjde sitt huvud vid min fråga
Och spände sin eviga blick i min
Och så talade han
Eken till skaftet, den växte sig lång
Av vindar som vänts utav bardernas sång
Av mångubbens sorger som vargen besjunger
Ja så växte eken sig lång
Fröet till eken planterades ner
I en silverbjörkskog som blott orädda ser
I dungen där spindeln strör sagor i väven
Planterades ekfröet ner
Det tog två dussin sägner att växa sig opp
Det tog två dussin till för att fälla dess kropp
Blott dödgrävarn's egg hade skärpan som krävdes
Att hugga och fälla dess kropp
Vid ekstammen satt nu en sörjande son
Vars tårar med tiden slog barken ifrån
Och tiden han hade att sörja sin dotter
Slog bark, och slog virke, ifrån
Blott kärnan av ekstammen låg nu där kvar
Ty dottern kom aldrig tillbaka till far
Och kärnan blev skaftet i lien med vilken
Jag döttrarnas livsgnista tar
Stålet till bladet jag fann i ett hav
Som otalet människor märkt som sin grav
Där havsmoderns sånger utblandas med skriken
När sjömän och skepp går i kvav
Stålet det värmdes och brände sig röd
I askan till bredd fylld av älskarnas glöd
Till hammare tog jag mig biskopens kräkla
Till städ, tog jag tiggarens bröd
Eggen i bladet jag slipade opp
Till den skärpa som syns när man krossar nån hopp
Till den skörhet som finns i en blixtrande skönhet
Till styrkan i stormande tropp
"Men tänk du dig, spelman", sade Döden förstrött
"Att kanske en bonde denna lie har mött
Så slår han sin åker, men så nästa morgon
Har skörden i ladan hans dött
Så ser du en lie utav detta slag
Så har jag till er herrn, ett enkelt förslag
Jag skall till er giva min enda belöning
Din död - på en högsommardag