Han är för bränd för att få ton på sin gitarr
Och nu står fönstren öppna, folk står och hör på.
Men i hans huvud dånar ackordens dystra klang,
Du måste spränga upp hans mur för att förstå.
Dom andra går och vakar på det sista dom har,
Mitt i smeten i dårarnas parad.
Hennes liv är inte verkligt och nu passar hon på att ge sig av.
Folk går och lider, dom andra slår sig fram
Och han försöker ta ton.
Vissa dom skjuter, gråter och ler
Eller hakar på nån sjuk religion.
Vandrar runt på sina veka ben,
Med målet att fylla nån sorts funktion.
Du står helt still, trots att du ser.
Ja du är en fridlyst person.
Ja du är en fridlyst person.
Dom patrullerar nu den långa gatan fram
Och nu försvann han i lagens blodiga hand.
Det är inte samma folk på dagen som tar alla slagen,
Nej dom andra sitter torra på land.
Hon talar så fint, alla snobbiga ord,
Hennes utbildade käft sticker ut där jag bor.
Dom lägger sin blick på hans kassa humör,
Det som han aldrig fick går dom andra och gör.
Folk går och lider, dom andra slår sig fram
Och han försöker ta ton.
Vissa dom skjuter, gråter och ler
Eller hakar på nån sjuk religion.
Vandrar runt på sina veka ben,
Med målet att fylla nån sorts funktion.
Dom får inte slå sönder dig mer.
Nej du är en fridlyst person.
Ja du är en fridlyst person.
Sista chansen nu är klockan över tolv
Men jag känner jag behöver mera tid.
Hatet är så tungt och tvivlet släpper mig inte fram
Och nu dog jag alldeles här bredvid.
Dom unga har vaknat, han har slutat pratat,
För hon vill säkert nåt mer än att va här.
Nu faller han ner på stans kullersten,
Försöker laga allt, blind som han är.
Folk går och lider, dom andra slår sig fram...
Du tar det kallt, allt för väl.
Det är så kallt, jag fryser ihjäl.
Du drar mig upp, jag ligger ner.
Du är så stark, du står och ler.
Jag är så full, allt har försvunnit.
Din hand i min, jag tror jag vunnit.
Du har nog renat mig, du har nu renat mig,
Du har nu renat mig, det känns i hela mig.
Folk går och lider, dom andra slår sig fram...