Världen är en teaterscen Och människorna är aktörerna Den store regissören vet ingen vem det är Hans glasögon är så mörka och baskern så stor som han bär Jag har en liten biroll I detta väldiga skådespel I 86: e akten har jag en liten replik Jag kommer med andan i halsen och skriker att jag funnit ett lik Ibland är jag rädd för att rösten Ska svika mig när det är så dags Kanske står jag där dödstyst med pannan fuktig av svett Men då går väl spelet vidare som om ingenting hade skett Ibland är jag rädd för att glömma Den lilla repliken som jag fått Och står jag där utan att minnas vet jag inte vad jag gör Men kanske finns bland publiken en snäll och vänlig sufflör Jag önskar jag satt bland publiken I salongen i mörkret där nedanför Då kunde jag lämna lokalen när pjäsen blev alltför skral Och vandra ut i en annan värld med skönare ideal