Världen är en teaterscen
Och människorna är aktörerna
Den store regissören vet ingen vem det är
Hans glasögon är så mörka och baskern så stor som han bär
Jag har en liten biroll
I detta väldiga skådespel
I 86: e akten har jag en liten replik
Jag kommer med andan i halsen och skriker att jag funnit ett lik
Ibland är jag rädd för att rösten
Ska svika mig när det är så dags
Kanske står jag där dödstyst med pannan fuktig av svett
Men då går väl spelet vidare som om ingenting hade skett
Ibland är jag rädd för att glömma
Den lilla repliken som jag fått
Och står jag där utan att minnas vet jag inte vad jag gör
Men kanske finns bland publiken en snäll och vänlig sufflör
Jag önskar jag satt bland publiken
I salongen i mörkret där nedanför
Då kunde jag lämna lokalen när pjäsen blev alltför skral
Och vandra ut i en annan värld med skönare ideal