Vem ska trösta Albin med att säga "lille vän"?
Vad gör man med sin hunger om man ej får visa den?
Månen gör sin bana klar som den gör varje månad.
Albin är bara 19, men hans hår har börjat gråna.
Sitter i köket, äter en macka, men det ekar så i magen.
Ingenting av det han ätit har mättat under dagen.
Hoppas statsministern skickar sin autograf.
Klockan är snart 12 och Albin kommer somna snart.
(Chorus:)
Vi är många som är vakna nu.
Andas nästan ljudlöst, det blir rimfrost på rutan.
Ligger vakna under varsitt bord.
Allting är så tyst fast vi bor i samma höghus.
Många som är vakna nu.
Andas nästan ljudlöst, det blir rimfrost på rutan.
Ligger vakna under varsitt bord.
Vem ska knacka på om alla ligger gömda?
Vem ska trösta Gösta med att säga "vi beklagar"?
Vad gör man ensam i sin dubbelsäng under veckans alla dagar?
Månen gör sin bana igen, det gör den utan att tänka.
Gösta är snart 90, hans ögon har slutat att blänka.
Vrider det sig åt vänster i sängen ser han hennes morgonrock.
Vrider han sig sen åt höger känner han doften av hennes kropp.
Hoppas kommunen slutar skicka sina bud.
De kommer med sina pillerkartor, orsakar oljud.
(Chorus)
Och vem ska trösta hösten med att säga "snart är vår"?
Mörkret faller lika tungt på oss varje år.
Månen är det enda ljuset, tusen ljusår bort.
Men faller man från höghus då faller man hårt.
Träden saknar sina löv. Något viktigt saknas.
Samma gamla kalla tanke håller oss vakna.
Att vi fryser på vintern är ingen hemlighet.
Men vart ska vi gå med vår svenska ensamhet?
Vi är många som är vakna nu.
Andas nästan ljudlöst, det blir rimfrost på rutan.
Ligger vakna under varsitt bord.
Allting är så tyst fast vi bor i samma höghus.
Vi är många som är vakna nu.
Andas nästan ljudlöst, det blir rimfrost på rutan.
Ligger vakna under varsitt bord.
Allting är så tyst ... det är så tyst.
Allting är så tyst ... det är så tyst.
Allting är så tyst, vi är många som är vakna nu.