Jag har blivit vuxen, jag har kommit till sans
Jag har slutat längta någon annanstans
Och jag har gjort mig av med alla illusioner
De jag kallat visioner
Nu är det cyniska toner som gäller
Såna är kraven de ställer
Och man vill väl inte sluta som nån föredetting heller
Så lär av de som var med setxtiåtta
Ska man va radikal bör man va det med måtta
Ungdomsrevolt är nånting alla har vart med om
Dröm man senare sålt i förhoppning om att bli nån
Så ge dem ett förflutet att gräva i
Då du kämpa och förde ett jävla liv
Då du gick mot framtid, rejäla kliv
Sen lät du jobbet ta över och stjäla tid
Men jag vägrar bli den som bara minns de som var snälla
Låt mig få ha drömmarna kvar
Och jag brinner, så ge mig nåt att bita i
Utöver korrumperat fack och elitparti
Ge mig vilja, glöd, inte drömmars död
Där andras nöd är nånting man kan skita i
Jag var besviken, såg mig omkring
Bitter blev jag för det stämde ingenting
Med mitt inre, simmade i otro, tankarna i oro
Svor på att gro till nåt friare, finare, större, skinande
Inte tagande, givande, livet så betydelsefullt
Var sekund i ett nu, i ett jag, i ett vi och du
Men ingenting blev bättre
Jag ville ha allt lättare
Med tömmar istället för drömmar
Fann jag någon, inte mig själv, men någon
Ingenting blev bättre
Jag ville ha allt lättare
Med ännu fler tömmar istället för drömmar
Fann jag någon, inte mig själv, men någon
Och jag brinner, så ge mig nåt att bita i
Utöver korrumperat fack och elitparti
Ge mig vilja, glöd, inte drömmars död
Där andras nöd är nånting man kan skita i