Bär min gitarr Skolan är slut Och jag går Prästgatan fram Jag vill att du ska förstå Att jag gör nåt med all den tid Då jag är själv Du förstår nog att det blir ganska mycket tid För mig så finns det äckligt mycket tid Ett tomt fodral För ingen frågar nånsin mig om min gitarr Som är så tung Den ger mig blåsor och plågar mig Påminner mig Om att jag aldrig gjort rätt för mig Aldrig lärt mig spela på den Och du säger att Dreijer säger "Att gitarren är en sliten mansrelik En symbol för patriarkatets förtyck" Och jag säger ingenting Jag tittar ner Jag säger ingenting Jag tittar ner Hur den vilar vasst och tungt mot mina ben Och hur fodralet matchar mina byxor fel