Gräver du en grav åt mig så kravlar jag mig upp Vankar av och an i sällsam väntan på din röst Alla sånger som vi sjöng har glömts för länge sen Blott ett minne av din famn är det som skänker sömn Står en man och tittar ut på världen, denna grav Den mannen är en ensam slav under sitt jag Inga syner kan bli överväldigande nu Stänger kistan, kastar kransen, fastnar i ett kliv Skölj bort min syn, skölj bort mitt land Bakom mig en kropp, den är tillverkad av misstag Men jag har kvar, en sista skatt Ögonblick i sten, som försvinner med mig