Kalla vägar, rastlös sorg – regnet driver mig emot norr Rotlös längtan efter ett hem – som försvann för länge sen Bergens väggar talar sant – säg det namn som väcker allt Botar saknaden med ord innan smärtan blir för stor Trädens skuggor blir till natt – väktare av det som vart Stammar tunga utav höst – rötter växer i mitt bröst Alkemistiskt tankegods styr mig hemåt, blir min lots Att förvandla bly till guld rensar tanken ifrån skuld För dem som lämnats kvar, sjunger min sång till er Ångern stannar som du sa Skogen står kvar som förr, drar mig tillbaks till dig Tittar in i allt jag glömt Kan vi nånsin bli sams? Min barndom och jag En bild av alla som jag nånsin kände - återvänder, återvänder Drömmer drömmar om ett land där min barndoms liv försvann Kvävda tårar, glömda skratt från ett folkhems-Angkor Wat