En visa av Evert som jag sätter verkligen stort värde på
Västanvind av Evert Taube
En dag blev hela havet
En öken för min syn
Och ingen fågel syntes
Där kretsa under skyn
Jag gick bland vilda rosor
Bland rönnbär och bland slån
Och tänkte på min älskade som är långt härifrån
Jag lade mig på marken
Jag nämnde henne namn
Jag tryckte mig mot jorden som var den hennes famn
Och solen sjönk i havet
Och kvällen blev så varm
Jag slumrade och trodde
Hon somnat på min arm
Då hörde jag hur göken han gol men om en stund
Jag somnade på nytt med en vildros mot min mun
Jag var så trött av kärlek
Jag var så trött av sorg
Min älskade har glömt mig och rest till Göteborg
Men akten er I gossar
På Sveriges västra kust
Som reser nu till havet
Och västanvindens pust
Där givas många löften
Men hållas ganska få
Nej västanvind och flickor kan ingen lita på