Och nu går du ut i vattnet det stora blå Och saltet möter sanden i flera 1000 år Har vågor søkt platsen du står Och du vänder in mot land, mot den tomme stad Bortom sanden ekar gatorna, och den du va Minns du det? simmande bort Solen och havet tvättar stränderna vita Vid den blå graven der folk rår om de sina, Och vi ska också glömmas bort Och aldrig talas om igen. Så skrik nü så det ekar Härifrån til Evigheten. Du har vågor og cikador solens barn, Hjärtet vilar mellom slagen och tanken far Längre ut- mot öpet hav. Någonstans i blåa dimman finns ett hem, I den rena tankens vaggar i kärleken Till livet levt för sanningen. Fasten vi känner solen så nära Ingen statyer i våran ära. Nei vi ska också glömmas bort Och aldrig talas om igen. Så skrik nü så det ekar Härifrån til Evigheten. Alla klockor ringar Och jordens salt kommer Titta up mot himlen Som om den fanns Men jag tror inte det Jag tror inte det Solen och havet tvättar stränderna vita Vid den blå graven der folk rår om de sina, Och vi ska också glömmas bort Och aldrig talas om igen. Så skrik nü så det ekar Härifrån til Evigheten. Ja, vi ska också glömmas bort Och aldrig talas om igen. Så skrik nü så det ekar Härifrån til Evigheten.