Frosten kom i natt, vi plockar in växter från balkongen Jag står mitt emot Tranan och väntar på bussen Fonus på Odengatan, döden mitt ibland oss Vi är alla väldigt, väldigt trötta men vi fortsätter att jobba Det börjar regna men vattnet fryser till i luften Och jag får is emot kinden Och den svider i ögonen Och jag funderar på om vi skulle till och med Sakna allt det som svider i fall vi närmade oss slutet Jag har en kollega, hon ser jämt ut som hon ska gråta. Fast hon frågar ändå frågorna, alla runt henne svarar Ingen har någonsin frågat något tillbaka för Rädslan av att få veta något man inte vill veta Röken stiger från innergården Balkongen är öppen fast det är november Ibland vill jag stänga inne värmen, ibland vill jag kyla ner golven Jag stirrar ned mot parken och lyssnar på andras kvällspromenader Huvudet är tyst en liten stund innan nästa tanke skriker i mig Tänk om andra faktiskt gör sitt bästa Till och med dom som är sämst Tänk om dom inte är onda utan resultat av sina erfarenheter Tänk om det är klasshat som rider mig Som gör att jag bär denna illvilja Att det är min spegelbild som jag projicerar på alla gamla vänner Jag tror jag vet bättre än alla som tror det samma Det var länge sedan min pappas vänster fanns på riktigt Och jag säger att jag förlåter och bär sen en vass och tung ilska Jag gråter nästan aldrig men jag säger att det är viktigt