Jag har en post-it-lapp på min panna
Jag är oförbrukat fri i allt som alla vet
Mitt jeanshål formar ett stackmoln
Och allting i min ficka är till låns
Jag kan ha lovat att jag snart är klar
Men det är nån i mig som aldrig vill bli klar
Jag är en ängslig varsam streber
Varje ny låt är en Pyrrhusseger
Jag ska tro på han som minns allt sämst
Han som gjort det förr men aldrig nämns
Jag är missunnsam jag inser
Jag är omgiven av idioter
Jag är en självutnämnd poet
Och äger alla mina näras verklighet
Jag är förtrollad av allt som var
Jag ska lågaffektivt ge er era svar
Min ståndpunkt hörs på min dialekt
Och mitt mummel är en Barnum-effekt
Jag är förälskad i en karaktär
Säsong efter säsong i varje ny sång
Och jag ska tro på han som minns allt sämst
Han som gjort det förr men aldrig nämns
Jag är missunnsam jag inser
Jag är omgiven av idioter
Jag ska tro på han som minns allt sämst
Han som gjort det förr men aldrig nämns
Jag är missunnsam jag inser
Jag är omgiven av idioter
Av idioter
Av idioter
Av idioter
Av idioter