Hör jag sorl av stilla regn
Varmt och mjukt i melodin
Faller regnet vid mitt hägn
Från min gömda sinnesvrå
Genom ögats sköra glas
Ser jag bortom blöta stråk
Till platser dit mitt hjärta dras
Min blick är bortvänd och diffus
Min tanke finns hos dej, min vän
Den smeker dej i drömmens rus
Och kysser dej när du vaknar igen
Och en sång jag skrev blev inte gjord
Orden blev ett splittrat stim
Jag kan inte tro på ord
Som böjs och töjs till tomma rim
Så kommer tvivlet där jag går
Bort från allt som var sant tills nu
Utan tro och utan mål
Men finns nån sanning är det du
Och i en vilsen regndroppsväv
Av små stigar som försvann
Ser jag bilden av mitt liv
Dej förutan blev den sann