Jag minns konturen av din mun,
Du var på väg och gå.
Du kan väl komma till mitt rum,
Det är bara att knacka på.
Du kysste mig helt hastigt,
Allting gick så snabbt.
Sen var du försvunnen,
Där stod jag med en lapp.
Röda dina läppar,
Blå min fantasi.
Vita alla dagar.
Som skulle bli vårt liv.
Röda dina läppar,
Blå min fantasi och Vita alla dagar som skulle bli,
Vårt liv.
Jag ser konturen av en dröm,
Som jag ännu har kvar.
När jag sluter mina ögon,
Minns jag hur den var.
Jag knackade på dörren,
Och rösten som var din.
Hördes ifrån rummet,
Den bad mig stiga in.
Röda dina läppar,
Blå min fantasi.
Vita alla dagar.
Som skulle bli vårt liv.
Röda dina läppar,
Blå min fantasi och Vita alla dagar som skulle bli,
Vårt liv.
Så jag samlar ihop alla saker,
Ett ögonblick som blev ett år.
Jag tar mina lakan ur sängen,
Det skall va rent när jag går.
Jag stänger igen alla fönster,
Luften vi andades förr.
Man kan aldrig lämna en älskad,
Man kan bara låsa en dörr.
Jag ser konturen av din kropp,
När du har rest dig och gått.
Som ett sår i mina lakan,
Men du finns inte kvar.
Röda dina läppar,
Blå min fantasi.
Vita alla dagar,
Som skulle bli vårt liv.
Röda dina läppar,
Blå min dröm om dig.
Men nattsvart är mitt hat,
När du har lämnat mig.
Nattsvart är mitt hat,
När du har lämnat mig.