Du som bevarar liv.
Som väcker vackra sömndruckna liljor.
Baddar bladen med din dagg.
Du som alstrar ljuset
Och varsamt värmer det som en gång var fruset.
Men vackrast av allting som sker
Är när vi två äntligen förenas igen.
Hur vi målar molnen rosa i skymningen
Och vetskapen
Att vi möts igen
I gryningen.
Du som ger alla drömmarna.
Som bäddar in en stackars liten, sliten, frusen flicka.
Du som skyddar sagorna
- Den trollska furuskogens själs små viskningar.
Men vackrast av allting som sker
Är när vi två äntligen förenas igen.
Hur vi målar molnen rosa i skymningen
Och vetskapen att vi möts igen.
Hur älvor dansar över ängarna,
När dimman ligger över hagen,
Över hela staden.
Hur vattnet reflekterar himlen.
Knäpptyst,
Det är stiltje vid Mälaren.
Ja det är vackrast
I skymningen
O gryningen.