Jag står vid ett stup och sträcker ut en hand Jag hör ett fjärran vrål hon skriker mitt namn Bortom horisonten emot en blodröd himmel Bevittnar i min fasa hur en civilisation går ner på knä Över berg och hav igenom skog och myr En sjukdom infesterar den besätter våra liv Man följer blint en dåre utan tanke och grund Jag finner endast tröst i att vi alla en dag går under Jag vägrar att ta del av era sätt att leva Jag föraktar ert iver att bara ta Sprider pest och falskhet och behöver mera En virtuell parasit som smakar så bra Jag vägrar att ta del av era sätt att leva Jag föraktar ert iver att bara ta Sprider pest och falskhet och behöver mera En virtuell parasit som smakar så fint Likt boskap till en slakt som myror i en stack Naiva varelser som bara ser va som är sagt Groteska gör vi vad som helst bara för att bli hörd Allt vi är och kommer va är sekretet i en efterbörd Desperat att passa in vi bygger en fasad Men otillräckligheten gömmer sig under ett skal Man ler åt en person dag får den att vara trygg Men nästa dag har vinden vänt och kniven den går i hans rygg