Kalkvit är vägen som slingrar sig fram
Eden är vresig och krum
Kungsljusen lyser och nyklippta lamm
Betar bland bridbrödens vitgula skum
Vinden är varm och vår lyckliga ö
Steg nyss i morgonens ljus
Naken ur havet så kalkvit som snö
Bländande fager ur vågkammens krus
Kom du min vän, nu är sommaren fin
Sånger ur bröstet välla
Sjung som psalmisten Kolmodin
Kom nu till Hångers källa!
Blomstertid är det, mitt hjärta nu slår
Takten med psalmversens ord
Vildrosen blommar och över allt rår
Lusten av fägringen här på vår jord
Fåglarna drillar med sällsamma ljud
Tyst, nu hörs näktergal
Skolbarnen prisar sin sommarlovsgud
Prästkragen blommar i tusental
Kom du min vän, nu är sommaren fin
Sånger ur bröstet välla
Sjung så psalmisten Kolmodin
Kom nu till Hångers källa!
Juni sig speglar i källan så klar
Han som skrev texten, jag tror,
Visst super . . . nåt . . . intendent att han var
Nere i lunden vid källan han bor
"Är han en sommargäst här på vår ö?
Ja dom kan supa minsann"
Nej, snälla du, han är längesen dö.
Källan är blank som en kopparspann!
Kom du min vän, nu är sommaren fin
Sånger ur bröstet välla
Sjung som psalmisten Kolmodin
Kom nu till Hångers källa!
Djupt jag mig böjer mot spegeln och ser
Dig Sarons lilja så ren!
Naken jag ville i källan gå ner
Fuktas av nådens dagg om mina ben
Kom präst och klockare, kom ungersven
Nu blir jag syndigt ren!
Sant är jag älskar ju flera än en . . .
Den kärleken är ju som himmelen!
Kom du min vän, nu är sommaren fin
Sånger ur bröstet välla
Sjung som psalmisten Kolmodin
Kom nu till Hångers källa!