Ser ditt piano rullas uppför rampen till en flyttbil utanför
Det omöjliga händer, det man inte kan förstå
Du måste ge dig av
Tog en tröja ur din packning där doften stannat kvar
Hon var fyra år
Ville skrika då "jag saknar så"
Ville ropa högt "kom hem"
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem
Fruset tillstånd, mamma faller inte säga högt
Ingen vågar se
Men verkligheten lever genom oss
Så varför blundar vi för det
Vem ska rädda denna ängel, tappra du
Som inte vet om vingar bär
Och vem ska trösta knyttet
Vem ska tala om att morgonen bara är en sorg
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem
Stanna kvar, stanna, kom hem