Har aldrig sett någonting som liknar mig nånstans Av alla historier som berättas det är som att jag inte fanns Ser alla filmer och inte ens en biroll Inte ens statist i vinterjacka på något förortstorg Så många skildringar av livet som finns Så många människor i min generation som minns Så många bilder av barn framför höghus och radhus Så många skolgårdar och fotbollsplaner Så många klassfoton av leende polyestertröjor Svarta blickar vet att alvaret redan börjat Bänk mot bänk år efter år och varje dag Vi blir vänner men ingen blir som jag Om jag såg dig nu om vi sätter oss ner och pratar Samma yta rör vi samma skola samma hus och gata Man lever ett liv med alla saker som man gör Men själen sjunger helt andra sånger som ingen hör Vem drömde drömmar om tågfärder Vem ville köra bil genom Saharaöknens bleka färger Vem visste att hemma var en gata i en främmande stad Vem talar samma språk vem drömmer om någon som jag Har aldrig sett någonting som liknar mig någonstans Av alla historier som berättas är det som jag inte fanns Som röda löv i vinden en septemberdag Alla lika vilset vackra men ingen är som jag