Har aldrig sett någonting som liknar mig nånstans
Av alla historier som berättas det är som att jag inte fanns
Ser alla filmer och inte ens en biroll
Inte ens statist i vinterjacka på något förortstorg
Så många skildringar av livet som finns
Så många människor i min generation som minns
Så många bilder av barn framför höghus och radhus
Så många skolgårdar och fotbollsplaner
Så många klassfoton av leende polyestertröjor
Svarta blickar vet att alvaret redan börjat
Bänk mot bänk år efter år och varje dag
Vi blir vänner men ingen blir som jag
Om jag såg dig nu om vi sätter oss ner och pratar
Samma yta rör vi samma skola samma hus och gata
Man lever ett liv med alla saker som man gör
Men själen sjunger helt andra sånger som ingen hör
Vem drömde drömmar om tågfärder
Vem ville köra bil genom Saharaöknens bleka färger
Vem visste att hemma var en gata i en främmande stad
Vem talar samma språk vem drömmer om någon som jag
Har aldrig sett någonting som liknar mig någonstans
Av alla historier som berättas är det som jag inte fanns
Som röda löv i vinden en septemberdag
Alla lika vilset vackra men ingen är som jag