Vi är alla fångar fängslade
I våra alldeles egna hjärnceller,
Satta att begrunda våra missgärningar, illdåd.
Allting blir blott
Ett minne av ett minne blott,
En namnlös och knappt hörbar
Viskning i ett tomrum
Som möblerats med löften
När hämnden är ljuv,
När de utstötta och kanststötta,
De kärlekskranka och de modfällda,
De gömda och de glömda,
De små och de som ej tillåts växa.
När dem somnar
Är det dem
Som drömmer bäst
"Varhelst natten kapitulerar
Och låter mig fortsätta
Allegorisera vakna drömmar."
"Bryt mina ben, bryt mina armar!
Trasa min tunga
Och knäck mina händer!
Sina mina glädjekällor,
Spräck mina kärl
Och rusa mina ådror!
Fängsla mina befriare,
Perforera mina ord
Och riv itu alla mina meningar!
Bränn mina biblar!
Tysta mina böner,
Rasera mina hopp!
Begrav mina bundsförvanter,
Upphäv alla mina uppskov!
Dräp mina böjelser,
Omintetgör min betagenhet!
Beröva mig mina ögon
Och förlama mina sinnen!"
Pånyttfödd med dödslängtan
Som har hittat sin omloppsbana,
Fäster sina antenner
I varje ögonlock den finner
Att hålla fast vid
När världar famlar