Mot en nattsvart himmel tändes en bål Skallgång tätnar av glimmande stål Inombords nåt som inte vill dö Dömd till att brinna vid svartaste sjö Vilddjurs vrede smärtar ben Den utan syns på den förste sten Fast gammal man ger ingen tröst Eld och lågor släcker törst Vore min hand så fri och stark Så föll den förste sten mot mark Men bunden är min tro och nåd Den första stenen alltför hård Ur törstande sång kom en första stöt Synen skymd utav blodet blöt O fader se din sargade son Från vilddjurs vrede vill långt härifrån Förlåt mina synder men hungrig gått Ett gammalt bröd är mitt enda brott Någon piskar slår strör salt i sår O fader lindra det straff jag får Det smärtar ont att inte levande gå Vill sona mitt brott med leva ändå Min rätt till liv vill jag slå vakt Men har blivit'snärjd i en vilddjursjakt