Är du ensam vid din mila i din koja i kväll Håll öppen, håll öppen din dörr Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll Där komma vi, där komma vi som förr Vi har sovit redan länge i vår kyrkogårdsvrå Vi har vilat våra gammalmansben Vi har vakat för att skönja om himlen är blå För att värma oss i månens sken Under stjärnströdda himlar, under månlysta fjäll Så komma, vi komma, vi som förr Låt oss bänka oss ned i en domedagring Kring din fridlysta kolaregård Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro I de gravar som svälten har grävt Och fast friden var djup i vårt jordbyggda bo Vårt hat har den aldrig kvävt Och vårt hat är ett vandrande dödmanshat Och det ska spöka i tiderna ut Vår sorg, det är en tårlös sorg, kamrat Och det är jämmer, den är utan slut Men ve oss, för sent har vi gått ur vår grav För att krämares domare bli De män som bruto vår plågas stav De är döda och de dansar som vi De är döda och de dansar som vi De är döda och dansar som vi! De är döda och dansar som vi! De är döda och dansar som vi