Det fladdrar till som i en dröm, en pojke gräver ner sitt fynd
Och röjer undan bevisen
De tysta kvällarna i snön, de höga lamporna som tänds
Över den spolade isen
Jag var inte ensam, jag är inte ensam nu
Vi känner varandra genom tusen fenomen
Och du var redan där, min dröm var redan du
Den metalliska luften där i åttiotalets sken
Du säger väl till om jag ska gå?
Du säger till
Eller följ mig till de gråa, höga husen bakom järnvägsspåren
Om du vet vad du vill
Om du vet
Har du ingenting att hämta här, ingenting att hämta här
♪
Den lilla pojken i ett blänk med knäna hårt mot frusen jord
Han gömmer nåt därunder
Långa rader av garage och långa rader av små ord
Och allting som gick sönder
Jag var inte sjuk, fast lite blek I hyn
När dagarna gick framåt var jag kvar nån annanstans
Du tog mig in i cirkeln, du begåvade min syn
Med sövande narkotika och vaken stimulans
Du säger väl till om jag ska gå?
Du säger till
Eller följ mig till de gråa, höga husen bakom järnvägsspåren
Om du vet vad du vill
Om du vet
Har du ingenting att hämta här, ingenting att hämta här
♪
Det jag minns när jag är här, det som verkligen satte spår
Är skymningen och ljuset mellan husen där vi var
Jag vet ingenting om dig, inte om du ens förstår
Du var tonen från en tid, från en vinter i en stad
Du säger väl till om jag ska gå?
Du säger till
Eller följ mig till de gråa, höga husen bakom järnvägsspåren
Om du vet vad du vill
Om du vet
Har du ingenting att hämta här, ingenting att hämta här
Du säger väl till om jag ska gå?
Du säger till
Eller följ mig till de gråa, höga husen bakom järnvägsspåren