Sofie Norling och Sture Allén den yngre
På en Dansorkester-produktion
En stilla undran om vartåt det barkar
Slutande plan vad det verkar
Säg mig
Jomen såklart att jag klarar mig men inte så mycket mer
Har ingen riktning hasar fram med tvekande steg
Har fått lära mig att mening finns i allt som sker
Men nu vet jag inte om jag orkar hoppas på det
Vi hade drömmar och jag drömmer än
Och när jag tänker vad inte så länge sen
Vi hade flytet och stod mitt i det där
Som skulle hända frågan var bara när
Men nu måste vi börja om
Våra tabbar jag är färdig med att sörja dom
Nu vill jag göra dom till kunskap och bygga på nytt
Utan att fastna och levar kvar i tider som flytt
Jag vet vi kan hitta ut
Ur den här loopen som gör hela vibben så sjuk
Vi är en saga och inget historieslut
Framtiden börjar nu
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg
Jag bara undrar, vart är vi på väg
Säg mig
Vart är vi på väg
Jag bara undrar, vart är vi på väg
Säg mig
Jo men såklart att jag klarar mig men jag tänker ibland
Att jag vill lägga mera tid på det vi aldrig hann
Klarar mig men tänker då och då
Att vi fattas nåt större att hoppas på
Klarar mig men är det bara jag
Som vill veta vilka ambitioner vi har
Sa jag klarar mig - hoppas jag klarar mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg, säg mig
Vart är vi på väg
Jag bara undrar, vart är vi på väg
Säg mig
Vart är vi på väg
Jag bara undrar, vart är vi på väg
Säg mig