Sitter du i mörkret och sörjer det som var
Så fastnar du i tiden fast ingenting finns kvar
Du slår dig själv i bojor som du smitt av bitterhet
Och ingen tar sig in i din värld av ensamhet
Livet kan vara din vän först när du lever
Ödet kan formas igen, bojorna brytas sen
Döden ska komma till dig, vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej hämtar han dig ändå
I natten sista timma när lågan flämtar till
Då vaknar också döden och frågar vad du vill
Han väntar där i mörkret som tätnar i ditt hus
Befriar dig från skuggor och blåser ut ditt ljus
Livet är bara ett lån, du är en låga
Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig
Håll den så länge du kan, liv är att våga
Bara en gnista som brann var den då ljus för mig
Vad finns kvar av det du hade då?
I en tid som inte längre finns, väntar livet i det stora blå
När du vågar lämna allt du minns
Livet är bara ett lån, du är en låga
Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig
Håll den så länge du kan, liv är att våga
Bara en gnista som brann var den då ljus för mig