Nu faller dagg och nu stiger sol Men det kan du inte höra Du ligger utan blus och kjol Med läpparna mot mitt öra Tala nu allvar, ber du bestämt Du skrattar visor och sjunger skämt Du kan men vill inte göra En sång om lyckan, den sköra Nu stiger sol och nu faller dagg För fattigt folk och för rika Men lyckan har en förgiftad tagg Som man bör noga undvika Hon stannar gärna i några dar Men när du vill hålla henne kvar Blir hennes ögon iskalla Och du blir bitter som galla Nu faller daggen förutan ljud Och gräs och blader blir våta Och varje morgon står solen brud Fast inga brudpsalmer låta Ann-Katarin, du skall veta att Det finns en lycka som dör av skratt Men den vill smekas om natten Och den är stilla som vatten Stig upp ur sängen, Ann-Katarin Och lyssna på något viktigt Det finns ett särskilt slags ädelt vin Som man bör njuta försiktigt För om man dricker det utan sans Förlorar det sin forna glans Och du får kvar en tom flaska Och bittra tårar och aska