Växte upp i efterdyningarna av en kris I rädslan för Tjernobyl, för Aids och för krig Ingen sa vi kunde bli advokater Inte ens våra lärare pratade om det Ingen visste hur man tog sig dit Men TV berättade hur vi skulle leva våra liv Men ingen arbetade som våra föräldrar Alla var lyckliga och berömda Och det fanns inga stjärnor att sikta mot Vi såg trädtoppar men även dom tog emot Vi såg framtiden i våra valkar i handen I röken från fabriken och båtarna i hamnen Vi hånglade runt Misstog lust för kärlek Vi lärde oss att vi tjänar inget på att va ärlig Och vi sjöng "Capsized" på vägen till varenda fest. Dom sa akta dig för flaskan, för där fastnar din själ Håll hårt om hoppet eller säg farväl Men vi började se horisonten till slut Visste att vi behövde ta oss ut