Detta är berättelsen om kvinnan, fru "Parat" För hon får till och med en arbetsmyra att verka lat Hon putsar och hon fejar och hon städar nästan jämnt För att inte stöka till bjuds aldrig någon hem Och när hennes vänner ringer: "Kom, följ med oss ut!" Så suckar hon och svarar: "Ja visst vore det väl kul" Refren': Men jag har inte tid just idag Nej, jag har inte minsta tid idag Vi kan försöka nästa vecka eller ge mej nå't förslag Men jag har inte minsta tid idag Så kom den dagen hon mötte mannen i sitt liv Men giftermål fick vänta för hon hade inte tid Och när det var dags för henne att föda deras barn Hon ringde till barnmorskan, sa: "Hemska värkar nu jag har Vårt kärleksbarn är välkommet, ja, tveklöst är det så Men om jag tar det försiktigt, säg, kan man vänta lite då?" Refren' Men barnet kom till världen, växte upp och blev en man Han ringde sent en kväll och bad: "Morsan, hjälp mej om du kan. Allting går åt helvete, har pundat, flummat runt Och snuten de är efter mej - har gjort en massa dumt" Hon svarar: "Åh, min älskling, visst ska jag nu vara ditt stöd För annars kommer detta faktiskt kunna bli din död" Refren' Tiden går, hon lever nu som ensam pensionär En stormig natt hon hör nå't utanför sin dörr, vem där? Hon öppnar dörren, ser att farbror döden knackat på Han väser: "Tiden din är ute, det är dags att gå!" Hon svarar: "Just idag så har jag inte städat nog Och vad ska alla säga om jag lämna det så och dog?" Refren'