Smärta vann över stolthet Du grät ljudlöst och salt Som en som ångrar så mycket Men ändå omhuldar allt Du grät för att trycket i bröstet Ville spränga dig inifrån Du grät och dom tårarna las till Din grogrund dom gavs till din jordmån Så ingenting gick förlorat Ingenting slängdes bort Du grät och sorgen var häftig Men tårarna gjorde den kort Men jag knöt handen i fickan För jag ville sparka och slå Slå dem som gjort dig så illa Slå dem som sårat dig så Men du sa, kom Lisa så går vi Dom är inte värda din tid Inte alls värda din ilska Inte ens värda en strid Du var visst trött på att strida Du ville göra något stort Du ville skriva ett epos Om allt det gemena dom gjort Du ville skriva ett epos Sa du förtroligt till mig Sen sa du hjältinnan Lisa, hon ska likna dig Men jag är ingen hjältinna Men du sa, att idioti Vill vi väl båda bekämpa Och jag sa, det har du så rätt i Smärta vann över stolthet Du grät, du var jordens salt Det salt som ger törsten åter Det salt som smaksätter allt Sältan rann ur ditt öga Det rann, det rann som en flod I bröstet skingrades ängslan I hjärtat väcktes nytt mod