Den här natten är såpass stjärnklar,
För att se hur världen ser ut
Fyra år sedan vi sjöng refrängen,
Och tycktes stanna där
En gnista i den kalla natten sätter fyr på allt vi har kärt
Några korta ord, krossar allt lika snabbt som det började
Jag brukade alltid prata om livet
Som någonting ännu större
Än det mörker som natten nu döljer
Bara jävla skuggor överallt
Så visst är det svårt att förstå
Att när solen går ner över Norden
Skiner den någonstans
På andra sidan av jorden
Den här natten blir aldrig vår
Våra röster kommer aldrig att höras
Den här natten blir aldrig vår
Våra händer kommer aldrig dela samma bröd
Den här natten blir aldrig vår
Våra röster kommer aldrig att höras
Den här natten är vinter
Och blir aldrig, aldrig nånsin vår
I hopp om att hitta en högre mening,
Staplar vi ord på varandra
Vi hoppas att allting ska fortsätta som innan
Men vet att allting kommer rinna ut
Som ett timglas i dubbel fart
Som tiden på en ständigt tickande bomb
Röken dunstar och det klarnar
Det är här jag egentligen är
Ingenstans att gömma mig
Så jag kliver fram ändå
I väntan på gryningen, då vi kan börja bygga igen
Någon ny plats att bo på, vi reser nya fasader
Att börja på någonting nytt, då allt annat exploderat
Att förälska sig i en diamant, så värdefull och skör
Den här natten är vinter,
Och blir aldrig, aldrig nånsin vår
Våra händer kommer aldrig dela samma bröd
Den här natten blir aldrig vår
Våra röster kommer aldrig att höras
Den här natten är vinter,
Och blir aldrig, aldrig nånsin vår