Det fanns en tid då vi ville nå höjder
Innan förfall och ett halvår av vinter
Väntan vid en brant, på ett underbart motiv
En vy över vår stad i skymmningsljus
Långt bort ifrån den plats som brukade vara vår
Så glasklart men så väldigt ansiktslöst
Skogsträd i mörker, nyanser av grönt
Gatulyktor skiner med förförisk värme
Och jag andas samma luft som du
Flykten är lång och världen är stor
Samma gamla fråga kommer mig ikapp
Vem är det som vandrar, på din andra sida?
Men det kommer alltid en sommar -
Då hela världen står still
Och det enda mörkret som faller
Är skuggorna från våra kroppar
Som vi sprids ut över världen
Långt innan vinden hunnit ikapp
Hoppas jag att möta dig
Där paradiset brukade ta vid