Proletärens idealdröm,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Det är faktiskt Prata Dalström,
Kata Dalström menar jag.
Varje länsman står på vakt,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Och skriver opp vad Kata sagt,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.
Krut och ruter finns i Kata,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Hon är bland de mest kavata,
Och hon vet att sjunga ut.
Hon är inte oerfar'n,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Hon har ju fött sju stycken barn,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.
Kommen från den burgna klassen,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Går hon nu i vardagsstassen,
Som en arbetsklassens vän.
Hon vill störta kung och tron,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Och samla till revolution,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.
I de olika distrikten,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Myndigheterna vet plikten,
Plikten att få Kata tyst.
Men hon skinn på näsan har,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Och segerrik hon framåt drar,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.
Ifrån alla landsvägsdiken,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Lägger hon ut politiken,
Borgar'n ser av ilska rött.
Till och med i Folkets Hus,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Där dörren stänger man burdus,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-lej.
Men det hindrar inte Kata,
Hoppsan, slangsan, ding-e-linge-e-dangsan,
Som från landsvägen kan prata,
Hata svenska styresmän.
Kata hade sina knep,
Hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
Talade så folk begrep,
Hoppsan, slangsan ding-e-ling-e-lej.