Förgänglighet och åter
Förgänglighet
Allt är förgängligt
Vad vinner en människa
Med all sin strävan
Under solen
Det kan vara lite bakvänt
Hur man ligger vaken
Bara maler som kvarnen
Dagen pendlar
Den ständiga milen
Mellan sängen och taket
Bilen, barnen, alla saker
Dra in deg som en omjölad kavel
Och älskling visst har vi det bra
Sedan släcker vi
Men vår saknad
Dras till ljuset som malen
Så tankarnas svalvingar
Slår snart mot rutorna
För att ta sig ut
Genom det svala glaset
En vindstilla plats
På himlavalvet över villan
Där det kan finnas tecken på liv
För visst lever vi under täcken
Den ena tredjedelen av livet
Då drömmar förskräcker
Med svidande svavel
Eller räcker oss en vidöppen
Gavel till himmelens doft
Vi saknar längst
Det som varade kort
För att vara vuxna nu
Har vi varit barn ett bra tag
Passa på när de är små
Det går så fort
Eller vad var det de sa
Men knäckebrödet och pratet
I personalmatsalen
Beskär bara själen ytligt
Som en osthyvel
Dragen mot havet
Havet, på ytan när man är vaken
Fullt normal, men på djupet
En nomad, främling, pilgrim
På väg hem på nattlig promenad
Men ändå inte
Ingen enda människa kan
Verkligen känna ens inre
Att vara en varelse
Vare sig man vill eller ej
Att vara varse om nåt i varat
Och fråga vad vill du med mig
Att man vill bli sig själv
Men bara ser bilder av sig
Att känna man varit barn
Och nu är man vuxen
Och nåt inte är okej
Att vara en kille eller tjej
Som säger tjena och hej
Och ja det är väl bra
Men där inne brinner ett nej
Finner ingen frid
Fast man inte vill nån fejd
För vi söker det utanför
Som bara finns
I stillheten dig
Så uppfyll hela jorden
Med din härlighet
Punktera min ensamhet
Du som så slumpmässigt
Leder mitt veliga steg
Jag sjunger och ber
För att spränga gränsen i taket
Tänker och undrar
Hur ska jag kunna
Genomtränga tundran i jaget
Så fader upplys
Denna skumma blick
När jag inte längre ser
Ta hand om barnen
Vaka över dem
På dagen jag faller ner
Och vad som än sker
Lämna mig inte
Låt mig veta att jag finns
Som rörelser under lager av is