Herr Peder han for sig söder under ö
Där fäste han sig så vänan en mö
- "Men hjärtans allra käraste, vad sörjer I då?" -
Antingen sörjer ni sadel eller sörjer ni häst,
Viten vitäste sand.
Eller sörjen ni att jag haverede er fäst.
Liten Kerstin.
Lyster rider följer ungersven,
In för Öland.
Jag sörja ej sadel jag sörja ej häst,
Viten vitäste sand.
Och intet sörjer jag att ni haver mig fäst.
Liten Kerstin.
Lyster rider följer ungersven,
In för Öland.
Fast mer sörjer jag få den brunna så bred,
Viten vitäste sand.
Där backe mina systrar hör tron knappt bredvid.
Liten Kerstin.
Lyster rider följer ungersven,
In för Öland.
Och jag ska låta i dra kommer i krympa skor,
Viten vitäste sand.
Så intet din stapla på guld samma sko.
Liten Kerstin.
Lyster rider följer ungersven,
In för Öland.
Men när som hon kom uppå bredan en bro,
Där stapplar hennes häst på fyra gullskor
Ja, fyra gullskor, ja, femton gullsöm
Den jungfrun for utför den stridan ström
Herr Peder han talar till sin lilla smådräng:
"Och hämten mig hit min gullharpesträng"
Herr Peder han spelade så ljuvelig,
Så fåglarne på kvistarna de dansa därvid
Han spelade barken av hårdaste trä
Han spelade barnet ur moderens knä
Han spelade vattnet ur bäcken
Han spelade ögonen ur näcken
"Herr Peder, herr Peder, du spela ej så hårt!
Du skall gärna åter din unga brud få"
"Min unga brud den kan jag väl få
Jag vill också ha hennes systrar de två"
Och där blev glädje och mycken gamman
Herr Peder och hans unga brud tillsamman
Och där blev glädje och mycken fröjd
Och systrarna voro med svågeren nöjd
- "Men hjärtans allrakäraste, vad sörjer I då?" -