Där står på bron över Neva en man. Där står på bron över Neva en man. Där står på bron över Neva en man. Där står på bron över Neva en man. Vågorna sköljer pelarna av stål, Orörlig, fruktansvärd, lutande Står han vid stadens sida, Märkt av förtvivlan På bropelarnas väldiga skyskrapslår, Jag höjer blicken mer och mer Jag höjer blicken mer och mer Där, där, lutad mot räcket står han, Han kastar tillbaka sitt långa hår, Jag hör, jag hör, jag hör min egen röst, Som en kniv som borras in i mitt bröst, Min egen röst som bönar och ber Stanna! Lämna mig ej! Varför lät du mig inte kasta mig ner? Varför lät du mig inte kasta mig ner? Lät mitt hjärta krossas mot pelarna Lät mitt hjärta krossas mot pelarna Lät mitt hjärta krossas mot pelarna Lät mitt hjärta krossas mot pelarna Där står på bron över Neva en man Där står på bron över Neva en man Där står på bron över Neva en man Där står på bron över Neva en man