På himlen vandrar en engsam sol Kantad av rök och brandgult skimmer I väster hon sjunker men ljuset består På flodstranden människor samlats Kvinnor och män med sorgen i blick För att sända sin kung på hans sista resa En härskare stolt i livet han varit En kämpe med ord och med stålet i hand I skymningens glitter drakskeppet flammar På dyster och sorgsen ritt över våg Ja, hon seglar så stolt emot horisonten Mot solskivans sista slämtande ljus Med ett segel av eld nu stormannen far Mot vila i skymningens land Ja, ett segel av eld sänder kungen mot Asgård Platsen för heder och hjältarnas land