Så gick det lilla Knyttet ut på stranden
Och fann en snäcka som var stor och vit
Han satte sig försiktigt ner i sanden
Och tänkte "O, så skönt att jag kom hit"
Och lade vackra stenar i sin hatt
Och havet var så lugnt och det blev natt
♪
Långt borta var hemulerna med stora tunga steg
Och Mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg
Och Knyttet tog av skorna och han suckade och sa
"Hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?"
Men vem ska trösta Knyttet med att säga
"Lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?"