(Du hör ju inte på, men du sover ju, du hör ju inte på) (Men du sover ju, du hör ju inte på, men du sover ju, du hör ju inte på) Öppna era trötta ögon! De måste lära sig gå, det är vad folk säger när det är vi två Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån Och dekadensen är hård, och alla mina vänner har gett upp sömn Dekadens är så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt och allt som jag ser i den Du har vart ute i världen i flera år, när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå Uppsnärjd i det blå Prinsessan Eva i nylackerade skor Hon är min vän, och Eva, jag hänger mig för kärleken Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid Men en dag kommer jag och du verkligen bli gamla Men jag älskar dig nu Jag har aldrig sett nån så uppsnärjd i det blå Men Eva, Eva Eva, Eva Vi måste börja leva Vi måste börja Eva Ibland minns jag oss i ett virveltrumslag Eller i ljudet av en bilkrock Och hur jag bakfull och patetisk vid en stolpe Försöker säga nåt alldeles för stort Vi kommer aldrig va nya igen Men aldrig bli gamla heller Eva, upp går solen Så säker, så säkert på sig själv När augusti får dig att bryta samman Tänk på när vi var tillsammans Eva, jag vet inte vad jag försöker säga Så bara lyssna på blåsarna Eva, jag vet inte vad jag försöker säga Så bara lyssna på blåsarna