Vad finns kvar när vi alltid ska ta det så jävla försiktigt Vad blir kvar när man har glömt bort det som en gång var viktigt Var är gnistan var är glädjen var är glöden är allt bara borta? Ingen vet men någonstans på vägen så kom vi till korta Och gick vilse på vår färd Då är det svårt att hålla huvudet över ytan Jag försöker simma men orken har tagit slut Jag skriker men lungorna fylls av vatten Och jag sjunker mot avgrundens djup Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart När jag inser att många av alla de saker jag saknat Hade kunnat va så mycket bättre om jag hade vaknat När det slår mig att många av de brister och fel som jag tillskrivit dig Egentligen var konsekvenser av misstag och handlingar begångna av mig När jag gick vilse på min färd Då är det svårt att hålla huvudet över ytan Jag försöker simma men orken har tagit slut Jag skriker men lungorna fylls av vatten Och jag sjunker mot avgrundens djup Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Där det är becksvart Min enda tröst är allting går framåt och att ingenting stannar Jag hoppas att sveket, skiten och lögnerna när allting landar Blir en tråkig parentes inte det enda som återges Jag hoppas att vi kan le och när vi blundar även se Att det mesta nästan alltid var bra För det tycker iallafall jag