O du digra ändalykt Bered min väg, bered mina stigar O du fuktiga mull Ni är så kall och skön En gammal ängslig själ I en förmultnad kropp Frihet nalkas, ock afvskrädet Förtvinar under jord I aftonglans, under en himmel så svart En stängd port, i en försluten kista En afvfärd, i processionens dunkla sken Ett afvsked så kärt, farväl Farväl till lifvsledan Som formats af tankar många Farväl till dagen hvilken omslutit Min natt under decennier långa Farväl förnimmelser, farväl Känslor som höll mig fången Farväl till natten hvilken slukat Mitt ljus i lifvets andakt gången