O du digra ändalykt
Bered min väg, bered mina stigar
O du fuktiga mull
Ni är så kall och skön
En gammal ängslig själ
I en förmultnad kropp
Frihet nalkas, ock afvskrädet
Förtvinar under jord
I aftonglans, under en himmel så svart
En stängd port, i en försluten kista
En afvfärd, i processionens dunkla sken
Ett afvsked så kärt, farväl
Farväl till lifvsledan
Som formats af tankar många
Farväl till dagen hvilken omslutit
Min natt under decennier långa
Farväl förnimmelser, farväl
Känslor som höll mig fången
Farväl till natten hvilken slukat
Mitt ljus i lifvets andakt gången