[Musik & Lyrik: Vintersorg] Vid ättelkullans horg, i sangarmod och dyrkan Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung En urtidskraft nu skänker den slagfärdiga styrkan Till vist och myrar med aska uti hjärtat Dimmans följeslagare träder pa florygg skör Han skadar skändad mark, nu sinnet bliver svärtat En själaklagan starkare än jättars kör [Ref:] Ödemarkens son - fran majestätiska nord Ödemarkens son - svor en ed till sin fosterjord Ödemarkens son - med stormens röst hörs hans strof Ödemarkens son - omskaldad naturfilosof Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga Över stenbackar och rösen mot fjärran horisont Frihetsgill i själen, men medlen äro njugga Fast rikedom är vyn, och födan i hans näverkont För langväga vindar och regnbagens harmoni I vördsam bugan Han tämjer dess vässen med folflig magi Där klippblock är självaste sockenstugan [Ref:] Lavformationer pa halstam och rot En fägnad monumental Eldfäsrningsböner invid bergets fot Hörs i hans madrigal [Ref:] Ödemarkens son - höglandets profet Ödemarkens son - besitter utmarkens hemlinghet Ödemarkens son - vid ättekullarnas horg Ödemarkens son - han är omnämud som Vintersorg