Massiva torn av berg och jord Vakar genom blåblek dimma Skogen mellan dem tungt vilar Landet under dem, i tigande stillhet. Tidens skoningslösa händer, river och formar efter eget behag. Vad kan då int stå emot om int massiva torn, Om int berg och jord? Svarta torn omhuld av tunga moln I denna tid vet endast fågeln i skyn Vart fjälltornen står vart bjässar når Om int solen står nånstans där opp Denna mörka dag. Från en era, ingen känner vid den Sköt den opp genom handen av tiden. Står stadigt om Handen ovan dagens sken, I höjden vilar till stunden globen dalar