Det Är natten DÅ mÅnen vilar i dimma Djupa dalar omger mig I mÆrka och bistra stunder Dit skuggor aldrig nÅr Min sjÄl fÆralltid dansa Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig Till en evig skog framfÆr mig Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar Tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig Ett sken, Lyser pÅ mig I mitt hjÄrta, i min sjÄl En port, StÅr pÅ glÄnt I mitt hjÄrta, i min sjÄl En reflexion af tankar Och kÄnslor Speglas i tystnadens glans Med vidÆppna vener Och fruset blod In i okÄndheten jag far