På rutorna rann snöblandat regn
Ljud hördes från en stad
Blåljusen slog pulserande mot
Akutintagets fasad
Men ett ensamt fönster stod vidöppet mot
Ett dödstyst hav av kristall
Det var dit som dom hjärtsjukas blickar drogs
Mot dom gröna vågornas svall
Sjön gick så hög på det hav som var
Deras hjärtans vilda slag
På havet fullt av frekvenskurvor blåste
Västanvind varje dag
Hur hade han hamnat här, vad var det för ny
Utsiktspunkt han fått
Denna pinade, ödsliga lotsplats längst ut
I dom gröna vågornas brott
Spårvagnar kom, spårvagnar gick
Sekundvisarn gick sin trad
På ett tak nånstans högt ovanför slog
Helikopterns rotorblad
Från en avlägsen höjd hördes sköterskans röst
Hon som höll i sitt knä hans hand
Som sågtänder, taggtråd, härvor av ull
Gick gröna vågor mot strand
Så så, ligg kvar, vi ska ingenstans gå
Hon talade som till ett barn
Vi ska inte alls ner till bryggan och bada
Det är vinter, vi är mitt inne i stan
Han kom ihåg att det ordet fanns, för länge sen, förr:
Det vinande ordet vi
Denna vinande vind – och han vadade ut
I dom gröna vågorna, fri