Sirener skriker I en stad som är död,
Han går gator lika heta som glöd.
Lika livlös som husen runtomkring,
Han kolla inombords, kände ingenting.
Han känner I fickorna,
Lika tomma som igår.
Ett liv på stampen för han måste ha råd.
Bara en dag till av att göra ingenting,
Bara drifta, bara finnas till.
Han satte sig på fyrans buss,
Slöt ögonen och snurrade runt.
Den här staden måste vara död.*
Blev så hög att du trillade ner,
Blev så hög att du inte vet var du är.
Försökte fästa stegen men gatan sa emot,
Försökte fästa blicken men allt flöt ihop.
För när kemikalierna lagt sig kommer allt igen,
När kemikalierna lagt sig flyter det upp igen.
En enda känsla att komma bort,
En tom hjärna, faller fort.
Han såg solen stiga upp,
Satte sig på fyran buss.
Den här staden måste vara död.*
Rösten knastrade från högtalaren igen,
Tåget stannade och folk började gå hem.
Han kasta en blick, det var den sista för idag,
Tittade sig omkring ingen annan kvar.
Kände dörrar, bom överallt,
Samlade papper som om det skulle hjälpa alls.
Faller man hårt reser man sig inte igen,
När man gått in mönstret är det allt man är.
Här kommer smärtan igen,
Här kommer sorgen igen.
Den här staden måste vara död.*
Den måste vara död.