Det vackraste du gav mig var Tre salta diamanter Jag strök dem från din kind en gång När allt bar vassa kanter Åh, dimman blev vår vän och Skylde oss från gatans blickar Min kappsäck full av ögonblick Blir brev jag aldrig, aldrig skickar Sakta börjar bitar av Vår mosaik förskjutas Tiden blir en avgrund Den vill aldrig mera slutas Länge, länge, länge Har vi skilts av mer än städer Nästa gång vi hälsar Hälsar vi från våra kläder Åh, dimman blev vår vän Och skylde oss från gatans blickar Min kappsäck full av ögonblick Blir brev jag aldrig, aldrig skickar Det vackraste du gav mig var Tre salta diamanter Jag strök dem från din kind en gång När allt bar vassa kanter Åh, dimman blev min vän och Skylde mig från gatans blickar Min kappsäck full av ögonblick Blir brev jag aldrig, aldrig skickar Dimman blev min vän och Skylde mig från gatans blickar Min kappsäck full av ögonblick Blir brev jag aldrig, aldrig skickar