Det vackraste du gav mig var
Tre salta diamanter
Jag strök dem från din kind en gång
När allt bar vassa kanter
Åh, dimman blev vår vän och
Skylde oss från gatans blickar
Min kappsäck full av ögonblick
Blir brev jag aldrig, aldrig skickar
Sakta börjar bitar av
Vår mosaik förskjutas
Tiden blir en avgrund
Den vill aldrig mera slutas
Länge, länge, länge
Har vi skilts av mer än städer
Nästa gång vi hälsar
Hälsar vi från våra kläder
Åh, dimman blev vår vän
Och skylde oss från gatans blickar
Min kappsäck full av ögonblick
Blir brev jag aldrig, aldrig skickar
Det vackraste du gav mig var
Tre salta diamanter
Jag strök dem från din kind en gång
När allt bar vassa kanter
Åh, dimman blev min vän och
Skylde mig från gatans blickar
Min kappsäck full av ögonblick
Blir brev jag aldrig, aldrig skickar
Dimman blev min vän och
Skylde mig från gatans blickar
Min kappsäck full av ögonblick
Blir brev jag aldrig, aldrig skickar